Äntligen medlem i tjockisklubben

Jag var väldigt bestämd när jag tog beslutet att åter igen vandra till tjockisklubben för att skriva in mig. Kvinnan som tog emot mig log och sa välkommen, tack sa jag, lite fundersam över mitt beslut men dock fast besluten att åter igen göra ett försök.

Härliga nya varma lokaler mötte mig, en kille satt vid disken beredd att ta betalt och kvinnan med leendet fyllde snabbt i alla papper och sa välkommen upp på vågen.
Jisses pannkaka, hon måste ha lagt en tegelsten bakom mig, får man göra så här på tjockisklubben.

Vågen visade 85,5 kg, jag kände hur det gungade, jag kan inte väga så mycket tänkte jag. Visar denna rätt viskade jag till den leende damen, jadå svarade hon och log tillbaka, detta fixar du. Fixar jojo, vad har du för mål säger hon och munnen log fortfarande, undrar om den fastnat tänkte jag.

Tja, vad ska man säga, tog mig en snabb fundering och klämde till med 61 kg. Jaha sa damen det blir -24,5 kg. Kanon mumlade jag. Nu var det fan i mig slut med kakor, läsk och godis. Jag blundade en kort stund och kunde se mig själv bäddra i 36:orna som den ljuvliga Linda lämnat till Myrorna. Linda har massvis med fina kläder, hade varit kul att ärva lite mer av henne.
Mina stockar har blivit smala fina ben och världsdelen har blivit ett par storlekar mindre. Jag kommer att lämna storlek 48 och komma in i Lindas jeans, fan va mofsigt. Med ett ryck vaknar jag upp ur min dröm....

Jag är fortfarande en tjockis i mängden, 156 cm lång.

Nu har det gått en vecka och det finns 1.6 kg mindre Gitel. Härligt, ljuvligt


Kommentarer
Postat av: Stefan

Heja på Gitel! Men banta inte så man inte känner igen dig - "Du är Du", glöm inte det :-)

2010-09-12 @ 20:30:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0